Camarguehästen

Läs här nedan om:

 

Camarguehästens rasstandard

Den traditionella uppfödningen

Hästrasens speciella historia

Forskningen

Åldersbestämningen

Allt om Camarguehästen

Färgen är alltid skimmel. De är bruna eller fuxar vid födseln, vilket ljusnar med åldern och de kan bli flugskimlar. Huvudet är väl ansatt och fyrkantigt. Ganascherna är markerade, nosryggen rak och mulen ofta liten. Öronen är korta, sitter långt isär och har bred bas. Ögonen är framträdande, men ej utstickande. De har mycket man och den är ofta delad. Bringan är djup. Bogen är kraftig och musklad, bra vinklad. Halsen, av genomsnittlig längd, är harmonisk och har en bra övergång till nacken. Den är bra ansatt. Manken är markerad, men ej för hög. Extremiteterna är bra proportionerade, starka och av bra natur. Carpus, has och andra leder är kraftiga och benen är bra inskenade. Hovarna är mycket säkra, pålitliga och bärytan är välutvecklad. Ryggen, av genomsnittlig längd, är välmusklad. Länden är ganska kort, rak och bred. Korset är fylligt och sluttande. Låren är välmusklade och bra ledade. Svansfästet är lågt och hårmängden riklig. Den godkända höjden är 135-150 cm och de väger som vuxna mellan 300 och 400 kg.

 

Hästarna är väldigt härdiga och klarar av det mycket torra och kalla vädret på vintern, då den torra, saltiga Mistralvinden sveper över landskapet. Samtidigt får de på sommaren stå ut med stekande hetta. De har under århundradena anpassat sig till dessa hårda förhållanden och äter sådant som andra djur och hästar ratar. De kan under dessa förhållanden också förflytta sig långt. På grund av att de lever i detta extrema klimat är de inte färdigvuxna förrän vid 5-7 års ålder.

 

Camarguehästarna utmärks ofta av att de är arbetsvilliga och orädda. De sparar kraft i vila och kan stå flera timmar i väntan på arbete ute på fältet, medan de i arbetet ger sitt bästa och ofta är fulla av energi. De är vana att gå med andra hästar både i frihet och under arbete och är i dessa situationer ofta lugna och vettiga.

 

I Camargue används de som partners vid arbetet med tjurarna och får då som vuxna jobba hårt flera timmar per dag. Både renrasiga Camarguehästar och korsningar med dessa hittas även på turridningsfirmor runt om i området. I resten av Frankrike och Europa där tjurarna inte är en så stor del av vardagen används de till dressyr, körning, hoppning, western, fälttävlan, Working Equitation, distansritt etc. De har visat sig vara mycket mångsidiga och är en livslång kamrat till sin ägare.

 

 

Uppfödning

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

 

En Camarguehäst som kommer från en så kallad manade är garanterad att blivit till genom fribetäckning och ha fötts utomhus och det får inte gå fler än 1 hästar över 18 månader/2 hektar. Flocken består oftast av ston och avkommor, dit en avelsgodkänd hingst släpps in under betäckningssäsong. En 'manade' måste innehålla minst 4 avelsston som går ute året runt och uppfödaren måste äga eller arrendera minst 20 hektar. 2001 fanns det 178 uppfödare av Camarguehästar i Frankrike och 2011 fanns det 284 registrerade uppfödare i Frankrike och andra länder (än så länge endast Sverige). Camarguehästar som benämns "Sous Berceau" (inom vaggan) föds inom ett område begränsat av Montpellier i väster, Tarascon i norr och Fos Sur Mer i öst. Hästar födda utanför detta område kallas "Hors Berceau" (utanför vaggan).

 

Man samlar in fölen när de är ett år och brännmärker dem för att veta vilken flock ('manade') de tillhör. Stona får oftast gå kvar i det vilda hela livet och bara ägna sig åt uppfödning, vissa uppfödare rider in stona innan de sätts i avel och vissa uppfödare rider även de vuxna stona. Hingstar kan prövas för att bli godkända för avel tidigast vid tre års ålder. De måste då visas under sadel och förutom exteriörbedömning och ridprov ingår även ett valfritt ridprov bland tjurarna. Detta är dock relativt viktigt för att kunna få sin hingst godkänd, då ett bra utfört arbete bland tjurarna ger extrapoäng i den totala bedömningen. Vissa hästar behålls som hingstar och prövas senare i livet. Valackerna används till ridning, ofta i turridningsfirmor som finns i hela området.

 

 

Historia

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

 

Camarguehästens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, och är som andra hästarasers historia inte helt klarlagd.

 

Alla de raser av tamhästar vi har idag stammar från en enda hingst, något man sett med hjälp av DNA-analys. Även skimmelanlaget kommer också det från en enda häst och den mutation som där ägde rum. Hästar sägs ha funnits i Camargue-området under mycket lång tid och de har där haft olika mycket inblandning av människan.

 

De tidigaste skrifterna om Camarguehästen stammar från romarnas tid då de bebodde Provence med omnejd. Caesar blev så begeistrad av hästarna från deltat att han lär ha låtit uppföra stuterier i Arles och Rhodansia. År 339 fick hästhandlaren Bassus en "beställning" från prefekten i Rom om att han ville köpa hästar från deltat till sin son.

 

När morerna ca år 730 stötte fram på sitt segertåg genom Iberien upp till Sydfrankrike ska deras Berberhingstar ha lämnat avtryck i Camarguehästen. På elvahundratalet avslöjar ett kontrakt mellan invånarna i Arles och greven av Provence ett köp på trehundra hästar. När påven på trettonhundratalet residerade i Avignon ville man ha vita hästar pga deras "oskuldsfulla" färg. Man avlade fram "albinos"; hästar med dubbla gulanlag som har rosa hud och föds ljusa. Gulanlaget finns troligtvis kvar hos dagens hästar, men uppträder sällan i dubbel upplaga. Liksom alla de andra grundfärgerna, där vi förutom de vanliga färgerna även sett tex black, döljs den under skimmelanlaget som gör att hästen får vita täckhår. I studier har man sett att flygande insekter som är beroende av vatten för tex äggläggning kan se polariserat ljus. Till skillnad från mörka hästar som avger just polariserat ljus gör ej vita hästar det och man har sett att dessa är mindre angripna av bitande insekter. Kanske detta är en orsak till att rasen har fått och behållt den färg den har i detta område fullt av myggor, hästflugor och stora bromsar.

 

Ludwig XV grundade 1755 ett stuteri i deltat, där man avlade på Camargueston och hingstar av andra raser. Målet var att få fram hästar av översnittlig skönhet och kvalitet som skulle användas vid hovstallet. Napoleon använde även dessa hästar och beslagtog också ett stort antal Camarguehästar att använda i sina arméer. Ända fram till första världskriget existerade stuterier där man korsade Camargueston med hingstar av andra raser för att få fram bra hästar till krigen. Man använde alltifrån araber till kallblod, beroende på vilken uppgift de skulle ha i kavalleriet. Hur denna inblandning av raser sett ut kan till viss del ifrågasättas. När man i en studie jämfört blodtyp hos 183 Camarguehästar (främst hingstar) med några andra raser såg man störst likhet med New Forest och Haflinger, mindre med Berber och Engelskt Fullblod och minst med Arabiska fullblod. 53% av Camarguerna delade inte någon hemotyp med någon annan ras. Den genetiska variationen, ju lägre desto hårdare (linje)avlad är rasen, var i denna studie större bland Camarguer än fullblod och araber, men lägre än hos ponnyraserna. Utifrån denna studie kunde man misstänka att inslaget av Arab och Berb i Camarguerasen måste varit liten. 1928 blev alla statliga stuterier utlösta och uppfödarna i Camargue lämnades åt sitt eget öde.

 

När hästarna ännu en gång fick gå vilda på sumpmarkerna vann de ursprungliga kännetecknen över nyvunna, mycket tack vare att inblandningen av andra raser slutade och den rustika och tåliga rasen än en gång blev stark. Uppfödarna av Camarguehästar hamnade i strid med myndigheterna då dessa inte ville godkänna hästen som en egen ras eftersom de ville kunna använda stona i korsningsaveln. Marquis Baroncelli-Falcon är den som fört kampen mot myndigheterna hårdast och har en idolstatus bland gardians i Camargue. Först flera årtionden efter hans död blev till slut Camarguehästen erkänd som en egen ras.

 

1976 öppnades stamboken och renrasiga ston och avkommor registrerades. Den första hingstpremieringen utfördes 1978. 1990 stängdes stamboken, alltså måste alla hästar som numera registreras vara efter renrasiga (Camargue) föräldrar.

 

Utseendet på hästarna har alltså varierat mycket genom tiderna och ser också olika ut hos olika uppfödare även idag. I mitten av förra seklet var hästarna ofta ganska lätta i typen och mycket mindre än dagens hästar. När stamboken bildades var högsta tillåtna höjd 145 cm, vilket sedan höjts till 148 och för några år sedan till 150 cm. Man ser idag också fler hästar som har en rundare överlinje och högt ansatt hals.

Forskning

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

 

Eftersom de lever i ett halvvilt tillstånd har det bedrivits mycket forskning i området och detta har bidragit till stor förståelse för hästars beteenden. Forskningen har gjorts i ett område kallat Tour du Valat där man på 1970-talet släppte ut ett antal hästar som sedan har fått leva och föröka sig fritt utan människans inblandning. Flertalet artiklar finns publicerade i olika tidskrifter, både på franska och engelska. Man har bland annat tittat på flocksammansättning, avelsframgång bland hingstarna, hästarnas inverkan på miljön, socialt samspel mellan hästarna etc. Vill ni ha hjälp att få tag på artiklarna, kontakta oss i föreningen!

 

 

Åldersbestämning

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

 

Man brännmärker dem på den vänstra rumpan med ett märke som är speciellt för gården de är födda vid. Man märker dem även med en bokstav och nummer, hingstarna på halsen och stona på högra rumpan. Bokstaven står för året de är födda och siffran för vilken i ordningen av födda det året (på gården) hästen är (från 1 och uppåt). Med hjälp av dessa märkningar kan man sedan identifiera hästen.

 

Lista på de olika brännmärkena

(pdf-fil från parken Camargues hemsida)

 

Hästen döps sedan utifrån det år den är född, då namnet börjar på årets bokstav. Efter "förnamnet" kommer ett extra namn som ofta är gården den kommer ifrån. Till exempel Mourven de Belugue där man kan utläsa att hästen är född 2000 och kommer från gården La Belugue vilket är uppfödaren Hubert Yonnets gård.

| 2017 - h

| 2006 - G

| 2014 - F

| 2014 - E

| 2013 - D

| 2012 - C

| 2011 - B

| 2010 - A

| 2009 - V

| 2008 - U

| 2007 - T

| 2006 - S

| 2005 - R

| 2004 - Q

| 2003 - P

| 2002 - O

| 2001 - N

| 2000 - M

| 1999 - L

| 1998 - K

| 1997 - J

| 1996 - I

| 1995 - H

| 1994 - G

| 1993 - F

| 1992 - E

| 1991 - D

| 1990 - C

| 1989 - B

| 1988 - A

Camarguehästens rasstandard

 

Kontakt: info@camarguehast.se